|
Viltspår med Panta
Jag har börjat träna viltspår med Panta. En mycket rolig sysselsättning för både henne och för mig. Hon är jätteduktig och noggrann i spåret och hon blir så stolt och lycklig när hon hittar "sin" klöv där ute i skogen.
Första träningstillfället
Panta fick först "bekanta" sig med en älgklöv och hon tyckte den var som ett supergott köttben och ville inte släppa den ifrån sig igen. (Några andra hundar tyckte den var lite äcklig och backade och ville inte alls bita i den.)
Sen gick en okänd person ett spår åt oss, han släpade klöven i backen efter sig och så droppade han blod på backen var 5:e meter ungefär. Spåret var ungefär 100 meter långt, rakt ut i skogen.
Det var förståss inga som helst problem för Panta att följa spåret sen. Hon var betydligt mer noggrann än vid ett personspår. Hon snosade och frustade och sög in vartenda doftkorn längs hela vägen och det roliga var att hon också tyckte det var roligt att hitta slutet = klöven. På personspår är hon totalt ointresserad av vad jag lagt i spåret (även om det är godis) - spåret har alltid varit det viktigaste.
Men nu som sagt blev hon jätteglad och stolt över att ha hittat klöven och hon avbröt spårandet själv och bar stolt klöven hela vägen tillbaka genom skogen och till bilen. Jag fick INTE ta den av henne.
Roligt, roligt!
|
Andra träningstillfället
Jag gick själv ett spår, med klöven släpande efter mig och bloddroppande lite nu och då. Spåret blev ganska långt med en vinkel - och klöven i slutet förståss.
Spåret fick ligga 1 timme och 15 minuter. Under tiden gick vi en promenad i skogen.
Direkt när jag satte på Panta spårselen så fattade hon vad hon skulle göra. Jag behövde inte säga någonting eller visa henne på spåret. Hon hittade det själv och snusade genast iväg efter det. Hon hade inga som helst problem efter vägen - inte heller vinkeln blev något problem. Hon hittade sin klöv och vi blev glada och nöjda båda två.
|
|
